Har varit hemma i helgen, hade behövt städa här men orkade inte…. Var på soptippen en sväng iaf och slängde lite gammalt skit.
Har varit i Västervik och Linköping varje helg sedan i början av juni, så det har blivit lite åkande och ingen direkt avkoppling i sommar.
Anledningen till att jag varit i Linköping varje helg är att mamma är sjuk, hon har Alzheimers och behöver hjälp med det mesta. Vissa dagar är hon klarare och man märker inte så mycket, medan andra dagar är det väldigt förvirrat och hon är ledsen. Har märkt ganska länge att hon varit lite glömsk, men tänkt att det är väl normalt med åldern, men slutade med att kollapsade för att hon glömt att äta. 🙁
Hon får hjälp genom hemtjänst flera gånger om dagen, men man känner sig så otillräcklig när man bara kan åka ned på helgen och inte bara titta in en kväll efter jobbet. Eller när hon ringer och gråter för att hon inte kommer ihåg hur man sätter på tv:n eller bokar tvättstugan.
Häromveckan hade hon ramlat på natten och när hemtjänsten kom på morgonen var det blod överallt i lägenheten och hon hade världens jack i huvudet, så det blev ambulans till sjukhuset för att sy. Då känner man sig lite hjälplös när man sitter häruppe och inte ens kan komma och hämta henne och skjutsa hem henne från sjukhuset.
Har lite dåligt samvete att jag inte åkt ned och hälsat på i helgen, men jag orkade inte. Behöver också vila och koppla av. Samtidigt som jag vill träffa henne, så blir jag ledsen av att göra det… Har också haft sjukt mycket på jobbet, har inte städat hemma på väldigt länge….
Det värsta är att hon inte har accepterat att hon är sjuk, utan säger att hon blivit feldiagnostiserad och kommer snart bli bra. Sanningen är att det kommer bara bli värre och hon bli sämre. Vet inte om hon förstår, eller bara inte vill förstå.
Har varit en jobbig sommar i alla fall, vissa dagar värre än andra. Är nog lika svårt för mig att acceptera att just hon skulle drabbas. Den kallas ju även ”de anhörigas sjukdom” och jag förstår varför. 🙁